Fuckingfailuree

Haft en väldigt bra kväll med nära och kära. Varit på Pernilla Wahlgrens nya show och sen ätit middag tillsammans. Så en riktigt trevlig kväll. 

Känner mig som en väldigt tråkig person att umgås med dock. Väldigt bitter och frånvarande ibland. Även om det inte märks så är mitt huvud någon helt annanstans. 

Det är utmattande att hela tiden känna att man har som ett hål i kroppen och jag kan inte känna mig genuint glad. Tänkte på det under showen vi var på. Visst jag vet om att det är roligt men jag kunde inte riktigt uppskatta det till 100 och det är tråkigt. Men jag är inte där i tankarna. Samma som att det händer mina nära roliga saker som de gjort eller ska göra. Jag vill vara glad för deras skull men jag kan inte riktigt känna den känslan nu. Alla andra känslor är nära till hands men glädjen är väldigt långt bort. Nu är det bara ilska och ledsamhet jag känner och det är så påtagligt. 

Att känna detta förvandlar mig lätt till en person jag inte vill vara och en person som kan säga saker som rentav kan såra någon. Eller att jag inte säger något alls när det kanske behövs som mest. 

Men grejen är att jag bryr mig väldigt väldigt mycket. Jag har bara så svårt att "känna rätt" just nu och med det hoppas jag att om jag nu säger något eller gör något som någon tar åt sig av eller blir sårad av så ska ni veta att jag vet direkt efteråt och känner mig bara mer ledsam på mig själv. Kort sagt, jag menar det inte innerst inne utan det handlar om min ilska i mig själv, mina egna misslyckanden och den saknaden jag har i mitt liv som jag då projicerar ut på alla i min närhet.