Livet leker
Jaa vad ska man säga? Precis som rubriken så leker livet just nu. Wow. Ironi på högsta möjliga nivå. Mitt liv leker fanimej inte alls just nu. Eller jo en lek som kallas "sparka på mig när jag ligger ner, gärna i ansiktet".
Var ska jag börja? Jo det började gå snett när jag inte klarade tentan med ett ynka poäng. Ledsen och uppgiven var det bara att sätta igång och plugga varje dag för att ge mig själv de bästa förutsättningarna att klara omtentan. För att inte förlora mig själv i deppighet under tiden, så levde jag någorlunda som vanligt också. Lunchade med vänner, gjorde andra uppgifter i skolan och studiebesök också. Mycket trevligt. En vecka innan omtentan så bokade jag och Charlie bio för att se Ant-man filmen. Sagt och gjort. Vi sitter i salongen och vi har sett en halvtimme ish tills jag plötsligt får världens attack tandvärk. Det gör så oerhört ont i tanden att jag visste inte var jag skulle ta vägen. Vi avbröt biobesöket och åkte in till tandakuten. Där provisoriskt lagade de en tand som hade ett djupt hål i som var nära pulpan. Dagen efter ringde jag tandläkare i västerhaninge för att de skulle göra en ordentlig lagning. Fick tid efter tre dagar och där gjorde de en stegvis lagning som jag måste göra om ordentligt om 6 månader eller se om det måste göras en rotfyllning. Så jag var lagom nöjd och har spänt käken efter besöket så att det känns som att mitt ansikte aldrig slappnar av. SEN kommer omtenta tillfället som då var i fredags. Jag är nervig, men kände ändå att jag lagt ner tid och verkligen pluggat för detta, så jag borde sätta det. Men. När jag sitter där i tentasalen och öppnar upp häftet så blir jag gråtfärdig. Va i helvete är detta tänker jag. Har vi ens gått igenom något av det här? Jag blir helt uppgiven men gör ändå mitt allra bästa och försöker gissa mig fram och få till det med det jag har pluggat på. Efter tentan så pratar jag med resterande som skrev den och de var på samma bana som mig, vad fan var det där. Det är en tröst att det inte bara var jag som kände att det var hopplöst. Men jag orkar inte med att jag inte slipper den där jävla tentan. Jag kommer få vänta till maj till nästa tillfälle. Jag vill bara släppa skiten och gå vidare med annat. Men nej, universum har något otalt med mig tydligen. Hur som, jag känner väl att allt som kan gå emot mig har gjort det också. Såå YEY! Satan vad skönt allt känns. Har en presentation imorgon, en uppgift som ska in på onsdag, ny delkurs på torsdag och så ska jag hämta dator och skit på jobbet på fredag. Så ja mitt i allt detta så ska jag även extrajobba också. För att jag tydligen kände att jag behövde det. För att jag tänkte att jag hade tentan denna gång. MEN NEJ. Det känns som en tidsfråga innan jag får en infarkt eller stroke. Eller så blir det hopp från balkongen i brist på livslust. Eller who am i kidding, vilken livslust? Den existerar inte, jag är deppig, nedstämd och hatar livet at the moment. Är jag dramatiskt? Antagligen. Men det är liiiite mycket just nu.
Annars så har jag försökt att få lite energi med Enzo idag. Det är helt sjukt hur jag kan ta fina stunder och vrida och vända de till något jobbigt. Som att jag blir orolig över hur gammal Enzo faktiskt blivit och hur han inte orkar lika mycket längre. Då ska jag ha ångest över det faktum att han inte kommer finnas så länge osv osv. Tröttsamt hur min hjärna aldrig stänger av. Jesus. Behöver semester eller kokain.. Antingen eller känns det som.
Meeen trevlig måndag dååå..!
