Exakt ett år sedan.

Det är helt ofattbart att det fortfarande är så himla tungt. Att tiden går så himla fort och ändå känns det som om det var igår jag såg honom sist. 
Igår när jag och Enzo var ute i ormsta så var det enda jag kunde tänka på var att jag så gärna ville ha Lex springandes vid sidan om, glad och pigg över att vi åkt iväg för att gå någon annanstans än hemma. Det var alltid favoriten. Åka iväg och gå i någon skog eller bara annan plats. Extra plus var det med sällskap av några andra. 
Som jag saknar dig och SOM jag hade behövt din kärlek nu. ❤️
(null)

(null)

(null)

(null)