Missing piece
Hello!
Har haft mycket i huvudet och emellanåt blir det lite för påtagligt hur jag än idag känner att en del av mig saknas. Efter att jag tog bort Lexus har jag känt som ett hål i magen hela tiden. Han saknas mig min älskade lilla kille. Det har inte varit samma sak att kunna åka iväg med mina två killar och umgås bara vi och se hur de samspelar med varandra. Att se hur de lekte med varandra och hur de hela tiden höll koll på vad den andre gjorde fick mig att bli lugn och glad. Jag har sån tur som har Enzo kvar i livet. Men att han är gammal och inte har så många år kvar gör att det växer en panik inombords. Jag vet att jag är extra känslig när jag har mycket att tänka på och är stressad. Men just denna känsla av att jag inte är hel är så svårt att göra något åt. Jag vill ju ha en hund till och jag vet att det inte går att ersätta Lexus. Fullt medveten om det och det är inte heller mitt syfte. Men det kräver planering och timing för att det ska fungera också. Jag tror att jag i grund och botten är rädd för att Enzo går bort och jag inte har något barn alls kvar. Den känslan är extremt jobbig att ha. Men jag är lyckligt lottad över att ha underbara personer i min närhet. Jag hoppas iaf att jag inom en snar framtid kan skaffa mig ett till "pälsbarn".
Lilla Lex 💛